nikoline

Hur går man från att vara någon till att vara ingen? Idag har varit en känslosam dag med mycket ilska och tårar.

Fan, fan vad jag saknar dig mamma!

03:45 var sista gången jag kollade på klockan så antar att jag lyckades somna någongång runt där efter att ha sprungit upp som en jojjo till och från. Varit vaken sedan 08:30, jag är trööött! Men att sova nu är verkligen omöjligt. Tack och lov för youtube, då kan man få stänga av omvärlden för ett tag. Nu, morgonkopp(arna)

Varför gör jag så här mot mig själv? Varför tar jag bara inte min sömnmedicin? Vad är jag rädd för? Samma sak varje kväll. Ännu en sömnlös natt väntar. Måste sluta nojja över minsta lilla. Fan. Kommer så få ångra detta imorgon.

Sömnen vart är du? Ligger och sprattlar runt i sängen som en iller och kan inte slappna av. Sure, klockan är inte speciellt mycket.. Men ändå, jag är hur trött som helst men att somna är omöjligt. Väntar alltid för länge enligt mig själv för att ta sömnmedicinen, oroar upp mig att jag kommer sova för länge dagen efter osv.. Finns det något som jag INTE nojjar över? Mitt huvud känns som en torktumlare. 

På botten, känner mig bara så ensam. Ensamheten är värst, ont i hjärtat. Sjukskriven, depression och ångest-syndrom. Medicin. Min vardag. Orkar inte.