nikoline

Har tänkt mycket på i förrgår, varför sprang jag? Varför sprang du? Gjorde verkligen ont i hjärtat av att se dig igen. Du verkade iallafall må bra och det är ju bra. Tänker tillbaka på kvällen för några år sedan..(sjukt att jag ej sett dig någonstans på flera år) på hur ledsen, besviken och arg jag var. Hur det bara kokade inuti mig och hur min mun spottade ut varenda litet ord som fanns av hat. Du fick mig att känna mig så liten, så obefintlig. Jag hatade dig i det ögonblicket. Och det värsta? Att du inte ens verkade bry dig. 

Så mycket som jag funnits där, så många gånger jag förlåtit ditt beteende, så många gånger jag hoppats. Idag hoppas jag inte längre och det blev väldigt tydligt för mig när jag såg dig där på affären. Vi är inte riktiga syskon längre, vi är bara syskon på papperet.

Jag kommer sakna allt vi upplevt tillsammans (även tänka på och sakna allt det där vi inte kommer uppleva.) Men jag tänker inte hoppas mer, jag tänker inte försöka mer. Du har visat vart du står och du står utan mig vid din sida. Tack för allt, storebror /lilsis.