nikoline

Jag försöker, jag kämpar, jag lyckas, jag misslyckas och jag kämpar lite till. Finns så mycket jag skulle kunna berätta om här. Så mycket saker som hänt i mitt liv som format mig som människa. Jag skulle kunna berätta saker som ingen skulle tro på. Men jag kan inte, jag törs inte. Inte än. Jag hoppas att jag en vacker dag ska vara stark nog att lätta mitt hjärta. Jag ska kämpa mig dit. Jag kämpar mig dit. Bit för bit. Steg för steg.

Jag är verkligen helt dum i huvudet. Att jag ens kunde tro, hoppas. Fan, jag borde ha vetat bättre. Jag vet ju bättre.

Din dialekt, din röst och dina fina ord förföljer mig. Jag känner hur mina kinder blir varma och hur det rycker i mina mungipor för att sedan fullbordas till ett leende utanför det vanliga. Det pirrar till i magen varje gång du skriver och varje gången telefonen ringer så hoppas jag att det är du. Som på ditt breda norrbottensmål ringer för att säga hej och surra lite om allt möjligt. Vad är det som händer? Är det fjärilar i magen jag känner? 

Vad händer? Kan det vara sant? Har jag verkligen hittat någon som kan vara min perfect match? Tänker inte gå händelserna i förväg.. Men just nu så känns det bra, väldigt bra.

Så många minnen väcks till liv när denna låt sprider sig ur högtalarna. Jag, du, vi. Vi mot världen. Som det var då, som det borde vara nu. Krigar vidare. All  kärlek! /lillsis.