nej.
jag är ett vrak.
sover ingenting längre, går runt som ett spöke.
fejkar glädje när jag innerst inne bara vill skrika rakt ut,
när ensamheten kommer så rivs allt och då kommer även tårarna.
tomheten och känslan går inte att beskriva.
jag saknar dig så mycket.
önskar så mycket,
att saker skulle vara annorlunda.
att du fortfarande fanns här hos mig.
jag vet inte hur länge till jag ska orka,
kan ingen bara se hur jag mår och hjälpa mig?
snälla..
Kommentarer
Trackback
