nikoline

Dagarna är tomma och tysta. Jag är tom och tyst. Jag vet att du aldrig kommer tillbaka mamma men jag hoppas så innerligt att tanken på detta fruktansvärda kan avta, så det slipper göra ont i hjärtat hela tiden. Försöker att inte tänka på dig hur svårt det än är. Jag vill glömma, förtränga. Inte alltid men åtminstone för nu. Jag orkar inte känns så här. Punkt!