nikoline

Om du bara skulle kunna kliva ur eran bubbla och in i min så skulle ni kunna förstå hur det känns. Vilken smärta jag bär på, hur orolig och tom jag är. När smärtan av förlusten av mamma börjat lägga sig, inte avta, utan mer så att jag kan andas, så börjar nästa helvete. Min älskade pappa, min enda föräldrar som finns kvar, hänger i en skör tråd och måste genomgå en väldigt stor operation och läget är allvarligt. Tillbaka ner i stupet, vad ska jag ta mig till? Tack och lov och tack Gud så överlevde han och operationen är lyckad. En lång tid återstår innan hans (och våran) vardag börjar flyta på igen. Men jag ska finnas där bredvid honom varje steg, även fast jag har panik och oroar mig att han ska ramla eller att något ska hända. Men pappa är stark och vi med honom.