nikoline

Jag är ett enda stort hål, en trasig själv som försöker hålla sig på benen. Vissa dagar går det andra dagar fortsätter jag bara att falla. Saknade och smärtan går inte att beskriva, den sorg jag känner i mitt bröst har jag inte ord nog för att kunna förklara. Jag är sönderbruten och jag vet inte hur jag ska kunna bli lagad, inget klister i världen kan hjälpa. Jag måste väl helt enkelt lära mig att leva med smärtan, saknaden och ensamhet som mamma lämnat efter. Försöker minnas henne som den fantastiska person, mamma och vän hon var till mig trots våra dåliga stunder. Dem dåliga stunder spelar i slutändan ingen roll, även om de tar all uppmärksamhet just då. Ångrar så mycket, är så stolt och glad för mycket. Jag har haft världens bästa mamma och vän i nästan 22år. Tack.