nikoline

Din dialekt, din röst och dina fina ord förföljer mig. Jag känner hur mina kinder blir varma och hur det rycker i mina mungipor för att sedan fullbordas till ett leende utanför det vanliga. Det pirrar till i magen varje gång du skriver och varje gången telefonen ringer så hoppas jag att det är du. Som på ditt breda norrbottensmål ringer för att säga hej och surra lite om allt möjligt. Vad är det som händer? Är det fjärilar i magen jag känner?