nikoline

jag klarar mig själv, det har jag alltid gjort.
eller, jag har tvingats att klara mig själv.

jag hatar personer som säger att de förstår,
jag har blivit sviken och lurad för många gånger så min tillit är borta.
jag kan inte tro på dem hur mycket jag än vill, det går bara inte.
jag tror inte att någon förstår.
jag är inte van vid att någon förstår.

jag vill tro de bästa om alla, jag vill tro på allt som personer säger.
men jag kan inte, inte när de nästan alltid visar sig att folk har ljugit och svikit.
då faller jag, igen och då står jag där helt själv med ingenstans att ta vägen.

det är just därför jag inte heller tror att någon bryr sig,
för de är så lätt att säga att man gör det,
men man ska visa att man gör det också.
jag behöver inte era ord, jag tror inte på era ord,
jag behöver er närhet.  jag behöver att kunna verkligen veta,
att någon står där och håller fast mig när jag faller.
någon som verkligen håller vad de lovar och inte sviker.

men..
finns det verkligen en sådan person?

jag vill inte att du ska tycka synd om mig.
jag tycker inte heller synd om mig själv.
utan man mår som man förtjänar

och du, tack.
jag vet att du vill väl. men, jag kan inte tro på dig
iallafall inte än. förlåt ! men jag vill iallafall att du ska veta,
att jag verkligen uppskattade att du tog dig tid att lyssna igår,
jag behövde verkligen det.
- DU VET VEM DU ÄR !