nikoline

tomhet.
ensam, övergiven, lämnad, hoppad på, sparkad på, spottad på.
det känns ända in i själen, jag vet att jag gjorde fel.
jag visste då att det var fel, men kunde inte låta bli.
faen nikoline, du vet ju hur det blir.
folk pratar och ångesten kväver dig.
sakta, så sakta att du känner hur ögonen stänger sig
så sakta så du känner hur det bildas tårar i ögonvrån,
hur det bränner till innanför ögonlocken.

tårarna vill ut, men du håller imot.
vill inte visa dig svag, för vem? dig själv?
du är alldeles ensam, du sitter ensam och allting är tyst.
inte ett ljud någonstans, du håller andan för att inte bryta tystnaden.
du vill skrika, skriva så högt att glas spricker, så högt att det gör ont.
men låter bli, för du vill inte förlora.
du sitter ensan, ingen är i närheten men ändå är du rädd för att någon ska se dig,
är rädd för att någon ska se hur äcklig och ful du verkligen är
att  någon ska se hur du ser ut på insidan, få en syn om hur du verkligen ser ut
se dina sår, dina ärr. du är rädd för att någon ska se hur trasig du faktiskt är.

finns inget bättre än att skriva om sig själv i andra person,
lättare så, man verkar inte så dålig. det blir liksom inte lika personligt.
allting kommer från mig, men ändå inte. förstår du?
det handlar om mig, men jag får det att framstå som inte.
eller åtminstone försöker, lyckas jag? troligtvis inte.
men det är ju värt ett försök iallafall.

jag måste framstå som patetisk.
men då ser du mig från rätt vinkel,
jag är sån, jag är...
jag vet inte vad jag är eller vem jag är.

det här var ett försök till förklaring,
jag vill förklara allt, men det går inte.
rösterna säger ifrån och jag låter dem vinna.
skit också, skit, skit, skit.


"nu kan det inte bli värre tänkte jag,
det finns inget i hela världen som kan göra det värre än vad det är,
det var jag säker på. jag försökte självsäkert intala mig det, om och om igen.
om jag bara hade vetat hur fel jag hade." - det går på repeat. samma sak,varje gång.

jag och anna har avslutat vårat "vara med varandra maraton".
underbara 5dagar tillsammans, ensamma hemma hos pappa i skönsberg också.
man ska väl inte klaga precis, bilder och sånt finns på bdb.
haha, jag gillade speciellt kvinnan på um som frågade om jag och anna var ett par,
hehehe asssååå vi har inte riktigt kommit dit i utvecklingen så satt säga ;-)
she is one of my best friends, så jävla nära mig är hon.
hon är förmodligen den ända som riktigt kan med mig,
alltså som vet hur hon ska hantera mina extremt annorlunda humörsväningarna,
som jag så väldigt ofta drabbas utav. (jag vet att det är jobbigt)

gf var bäst också, på tal om ingenting sådär.
UNDERBART, massa alkohol. i drivor.
har jag skrivit om gf? haha jag minns inte och orkar inte kolla igenom inläggen.
skriver bara just nu, känner hur fingrarna vill skriva och berätta så mycket, vill säga hur jag mår och känner men jag håller tillbaka,man ska verka glad. då fungerar allt. inga jobbiga frågor eller så, perfekt!


annars då? fest igår, skulle inte bli men blev ändå.
först med grannarna hos mamma, liiiite förmycket kanske.
en aning sådär bara, slutade som de brukar.
jag ramlar, som vanligt.
somnar och lite så, jag somnade i bastun. okej?
bastun? panik nikoline kjellberg.

så är lite halv bakis idag, eller var vid 10 iaf.
nu väntar familjemiddag, yeees.
ser ut som trashigaste tjejen istan och är sjukt opepp.
men min käre bror fyllde faktiskt hela 19år igår, så firar idag :-)

fixar ett till inlägg sedan, med dagens låt och allt det där du vet.
faen vad jag bara babblar (skriver) på alltså.

NEJ NU ÄR DET DAGS, hej!