nikoline

Nu sitter jag på skolan, ska leta fakta till mitt psykologiarbete.
Jag ska jobba om mobbning och ha olika frågeställningar,
tex; varför blir man mobbad? vad är mobbning? osvosv

Jag sitter även och över på min text som jag ska läsa högt på retoriken.
Det ska läsas upp i aulan, med mikrofon och det ska betygsättas.
Det ska även presenteras bra och på ett retorisktsätt, jag dör.

Texten är stark, så inledningar måste vara stark.
Jag ska klura lite till på den, jag vill att den ska vara bra.
Efter detta har jag idrott sedan lunch och efter det är det dags.

Nej, jag ska inte vara nervös, positiva tankar nu.
När jag kommer hem efter sista lektionen - tyska,
så ska jag begrava mig själv i plugg,
har huuur mycket som helst som måste göras,
prov, inlämingar, läxor och böcker att läsa.
bläääääää vad skolless jag är!

det här är iaf texten jag ska läsa:
 

''Jag har nog inga vänner, dom har lämnat mig.
Varje gång jag blundar vill jag inte öppna ögonen igen.
Jag vill leva i min egen verklighet, jag vill inte sitta inlåst på en instution.
 Jag vill vara vacker och bli älskad av vänner som egentligen inte finns.
Under mina ögonlock finns ingen dåtid, inget igår. Där lever vi tillsammans för alltid, för evigt - i nutid.
Det finns ingen ångest, inget hat. Där är livet poesi.
Det tragiska är att det är min syn på döden jag beskriver.

Det känns som om mitt nästa andetag blir mitt sista.
Jag skulle vilja säga att jag kämpar men jag vet inte för vad."

jag fastnade somfaen för texten, så betydelsefull, så stark!

nu ska jag fortsätta på psykologin,
hejs.